Igår såg jag på Michael Jacksons minnesstund. Missade lite grand i början men såg resten. Det som verkligen kändes, det var när hans dotter Paris fick säga hur mycket hon älskade honom och att han var världens bästa pappa! Hon grät. Jag grät när jag såg det. Det var också väldigt känslosamt när hans bror Marlon höll tal. Minnesstunden var väldigt fin och slutade med att mikrofonen på scen var upplyst och annars var det mörkt. Det visade att han inte längre var med oss, att han saknades där.