Låter Beyoncés vackra stämma eka i rummet. Dit räknas några låtar av Destiny's Child också. Ja det var mest att jag ville söka reda på Lost Yo Mind. I'm diggin it. Sedan blev det att jag lyssnade på lite fler gamla låtar. Alltså Beyoncé, hon passar fan i allt. Alla klädstilar och hår. I alla fall allt hon valt att ha. Beyoncé och Hayley Williams, mina förebilder. Båda klarar av att rocka den superkorta luggen också.

 

 

Hej! Kom över min gamla blogg här ikväll. Blev sugen på att skapa en ny men kom att tänka på att jag nog aldrig raderade min förra. Sedär, där är den. Just precis som jag lämnade den. Men förstår ni chocken när jag ser att min blogg har cirkus 6 unika besökare PER DAG? Vilka är ni som hittar hit till en blogg jag inte skrivit något i på 4 år? Jag förstår inte. Har aldrig skrivit för andra utan för min egen skull. Det har varit lite som en dagbok som bara flyter omkring publikt på nätet men som jag aldrig uppmärksammat någon om att den finns. Mitt mål var inte att få några läsare. Ändock finns ni när jag inte skriver. Jag började skratta när jag såg det. Haha!

 

Ska jag släppa det? Men kommentera gärna om hur det kom sig att ni hittade just hit. :)

 

Jag är ju i alla fall betydligt(höh) äldre nu kan jag tycka. Fyra år tycks inte vara mycket men om man är tonåring från början och hoppar framåt fyra snäpp så innebär det att man inte räknas som ungdom längre. Har gjort de där gymnasievalen, tagit studenten och börjat arbeta. Jag känner mig så mycket äldre och mer mogen. Det lär inte bli mycket inlägg här, förvänta er inget! Men who knows, jag kanske blir på blogghumör. Ja, jag har tydligen kvar den där förkärleken för att använda engelska ord. Märkte det.

 

 

Edit: Nä just det, det var tydligen inte fyra år sedan. Men jag låter det stå kvar. Min bloggande dog tidigt 2010. Tre år sedan då om man ska vara helt ärlig. Det vill jag dock inte! Puss!